Riktigt kallt väder ute nu på morgonkvisten. Gick upp i bra tid så hann vara ute en liten stund innan victor & jag knatade iväg till dagis. Nu är det riktig höst ute! 
Just nu sitter jag och bara njuter helt ensam hemma framför nya sourround systemet som vi fick hem igår. Äntligen kan man lyssna på musik igen, helt underbart. Hemmet & vardagsrummet fick en helt ny innebörd. Ingen är gladare än jag. =)

Känner mig ganska dålig idag. Men ligger och vilar och kollar på tv. Finns dock inget lockande på denna boxer i sovrummet, inte så stort utbud om man säger. Men klagar inte, har äntligen en liten tv i sovrummet i alla fall. En gammal 15 tummare som jag fick ärva av min kära farfar för flera år sen=). Nu kom den äntligen upp.  Hur dålig jag än känner mig så är jag ändå väldigt rastlös. Grejen är väl den att jag inte kan slappna av riktigt. Jag vet inte hur man gör längre. gah vilka problem eller hur.

Det finns säkert många därute precis som jag som drömmer om det perfekta hemmet. Det jag saknar mest med att bo i en hyresrätt är att man inte kan ändra det man vill. Visst, ändra kan jag. Men till vilket pris är man beredd att lägga ner pengar på sitt nuvarande hem. Den dagen jag flyttar då var det förgäves enligt mig, beroende på kostnad. skillnad är om jag bor i ett litet hus eller i en bostadsrätt där jag kan göra precis som jag vill. där får jag tillbaka det på nå sätt. känns så iallafall. 
Jag sitter dagligen och dregglar framför massa fina inredningssidor, speciellt kök. Det hjälper inte då vi bor i en liten lägenhet vars kök är i mycket äldre stil. Jag klarar inte riktigt av bara vitt i precis allt. Iallafall inte i gammalt stuk och utan fläkt.
 
Köket kändes hopplöst då man inte får måla om eller nå sånt. Men jag började med att byta ut knoppar/handtag på kökskåpen. bara där blev det lite skillnad och dessutom enkelt att byta tillbaka den dagen det flyttas. Var tomt utan fläkt och med brist på pengar så hittade min far på sitt jobb en ful gammal fläkt som fungerade och byggde över en kåpa i plåt. bra & billigt tills fläkten då la av hehe. Nu är en ny på g.

Nu hade jag tröttnat på det vita gamla kaklet, så åkte till bauhaus och köpte en rulle självklistrande folie eller vad det heter. Billigare än att köpa vanliga 10 pack självklistrande kakel som redan är utskärda och dyrare runt dryga 50 lappen. 
Nu fick jag ett helt nytt kakel i kök för dryga 150 kr. Kunde inte blivit bättre. dock satt jag en hel dag med klippning & uppsättning av det men det var de helt klart värt!

I helgen firade jag och Henke tre år tillsammans. Vi ville för en gångsskull göra nå roligt.  Vi tog en barnfri kväll och cyklade upp på stan. käkade lite god mat på ett mysigt litet tacos ställe vid namn Pacos. =) riktigt mysigt litet ställe. Cyklade senare runt lite överallt kring hamnen,  Satte oss på en parkbänk vid Harrys & bara njöt av det soliga vädret. Var en sån härlig stämning ute då det var fint väder. Vart en jättemysig kväll. Gör jag gärna om flera gånger.     

Idag är det sista dagen för victor på dagis. Jag lider med honom även fast han kanske inte förstår. Men det tar emot att flytta honom från sina kompisar även fast han kommer få nya på nästa dagis. Jag får se det så. Frågan är bara när vi får en plats. Vi står i kö så det är bara att vänta och se. Victor var så glad när vi kom till dagis idag, han gick in på en gång i lekrummet=) Vi hade med oss mockarutor från farmor så hela avdelningen skulle få avslutningsfika nu när victor slutar. Men det är bara ett barn på hela avdelningen, alla andra barn är sjuka. Oj oj, det var synd. det är ju ändå dom som victor umgåts med som vi ville dela fikat med. Men nu får den andra avdelningen äta lite gott istället:)

Idag ringde min kirurgläkare. Jag berättade för honom hur jag känner. Att jag är livrädd. Han ansåg att vi skulle ta bort tiden för gastroskopin så jag kunde få chans att lugna ner mig lite. Han skrev ut en medicin jag ska testa i tre veckor. Funkar inte den så ska vi då ta och prata om en ny gastroskopi fast då med narkos. Det är ett alternativ tyckte han.

Det är med blandade känslor. På ett sätt är jag lättad och det känns som jag fått lite av mitt liv tillbaka. Jag vet det låter sjukt, men så rädd har jag varit. På ett annat sätt så känner jag mig besviken på mig själv att jag inte klarade det. Jag vill ju veta vad det är i magen som är fel mer än gallstenen. Men jag måste följa min takt. Det är jag som känner mig själv bäst  & mina begränsningar.det får ta den tid det tar, jag får ta den tid jag behöver. Det är på väg framåt iallafall. Det står inte stilla, det är huvudsaken.